Vaknade visserligen till sophämtningsvisan klockan fyra, till polissirener, till ett mycket irriterande billarm, men somnade om. Det är nåt med Amerika och ljud. Det ska inte bara låta. Det ska gärna låta högt och irriterande. Gärna länge också. När en STOR bil kommer körande tuuutar den. Inte för att nån är i vägen utan mer för att liksom konstatera att "här kommer jag"... USA måste ha världens tinnitus-tätaste befolkning.

Men det var varm och soligt, och en dag i Central Park kunde inte ha planerats in bättre. Central Park är dryga svenska milen lång. Vi traskade inte hela. Bara tillräckligt långt för att hitta perfekta stället att sola på. Och där låg vi, tittade på barnflickor, hundar som pinnade på bredvid sina hurtiga hussar och mattar, på mannen som gjorde situps, på polisen som tog bort kravallstaketen och flätade varandras hår (vi alltså, på varandra, polisen flätade inte hår). Sen blev vi hungriga... och gick därifrån...

...genom Upper East Side. Dyra kvarter. Där är så dyrt att man måste lägga pengar på en person som står och vaktar ens dörr. Mat åts på Europe Café. Men man ska vara amerikan för att beställa smidigt. Man ska veta precis vad man vill ha. Man ska veta precis hur man beställer det. Var man ska stå. Vad som passar ihop etc. Det visste inte vi, vilket genererade i en del leenden. Det måste ändå sägas. De är trevliga de där som bor i Amerika.