Sista egentliga dagen i staden. Igår såg jag Miss Fear Factor. (Igår som igår, midsommardagen)... Miss Ne York var med. Tänkte att det kunde lika gärna ha varit någon av oss... Fast med det sagt, inte att hon kanske var den typsika representanten för New York staden. Hur det ser ut i resten av delstaten lämnar jag okommenterat, typ.

Idag, som torsdagen i New York, åt jag min sista bagelfrukost. Träningsverksstorlek. Hade seriöst ont i käkarna hela dagen.

Efter frukost vandrade vi ner mot South Station Seaport, för att finna affären och därmed även present till lillebror. Mycket trevlig affär! Mycket trevlig personal! Och för övrigt rätt snygg också. Det luktade gott också... Minnesvärt gott....

Visade sig vara amerikanska flaggans dag. Inget som firades med baluns nere i hamnen. Då var puerterikanernas entusiasm större. Fast de såg vi ju förvisso runt Times Square (där det kanske rör sig lite mer folk...).  Jag passade på att leka riktig turist också, och köpte vykort och en sån där egentligen rätt fånig T-shirt. Och såg de svenska foppatofflorna demonstrerade. Billigare än i Sverige. Men jag törs inte köpa dom än. Grymt sköna. Riktigt fula. Lite roliga. Men eventuellt inte helt tillförlitliga på sjukhus... Avvaktar nog lite till.

Middagen... Som ni märker, mycket kretsar kring mat i denna pågående reseskildring. Men vad är väl en semester utan matupplevelsen. Vad är väl världen/livet utan dess fantasktiska mat-flora. Middagen blev Mexicansk. Väldigt bra Mexicanskt förövrigt. Vilket många andra förbipassrande på vilken-av-alla-dessa-avenyer-det-nu-var tyckte (7 eller 8 i alla fall...).

På kvällen gick vi ut. Eller åkte taxi ut. För att dansa-til'-morning-come. Hade blivit rekomenderade ett ställe (eller ett helt A4 med ställen) av den trevliga kassörskan på American App. som förövrigt hade sin bästa kompis i Stockholm. Vi stod i kö lite (till insläpparna insåg hur snygga vi var, dvs typ tre minuter), betalade inträdet och släppte sedan alla hämningar... Hm... Typ... Pratade med en del mysko människor. Det är inte bara hemma i Sverige som alla inte riktigt har alla hemma ute på krogen. Det är exempelvis inte helt ok att öppna med frasen: "varför sitter du här och ser sur ut?". Jag! Sur! Kanske bara inte känner för att öppna upp mitt allra mest bländande leende för DIG! Sen följde en lång konversation tills vännerna kom tillbaka från baren och bröt den... för att ersättas av denna trevliga mans kompis som malde på och malde på och malde på... Han trodde för övrigt att jag var fransk. Den var ny.

På vägen hem sent om sider fotograferades det à la Vogue... Kommande framsidsbild skulle kunna vara en av oss, poserande på en av stadens vackert upplysta trappavsatser... Romantik.