ni vet.

man säger något.

och den som står och håller om en säger:

hon står bakom dig.

det är lite pinsamt.

fast idag var det nog det bästa som kunde hända.

annars hade jag nog inte vågat "konfrontera".

eller kanske snarare ventilera.

det är ok att vara ny.

det är inte lätt.

men det är ok.

och idag var det lite för mycket.

decelitermåttet blev fyllt.

mellan patient och läkare.

stod lilla jag.

och det kändes som ingen alls var nöjd.

så här i efterhand.

vet jag att jag nog inte kunde ha gjort på annat vis.

hon skulle inte ha blivit nöjd hur det än hade dealats.

när tanken inte hänger med och frustrationen tar över.

är vuxenheten inte enkel och ångesten tar vid.

och så här i efterhand känns det bra.

till nästa gång (gud, låt det inte bli en nästa gång).

så kanske det bli annorlunda.

puss och kram på er smala som runda.

Inte riktig träning enligt vissa.

Vårens projekt enligt andra.

Fullkomligt mänskligt omöjligt.

Ändå står fem-sex personer i salen med vänster hand utanför höger fot, medan vänster ben bildar en rak linje längs sidan av kroppen förlängt i höger arm. Och just det - glöm inte att flexa höger fot. Nej, vänta inte flexa, motsatsen.

Hursomhelst - fullkomligt omöjligt!

Enligt vissa.

Och det där med inte riktigt träning. Om det inte är riktig träning, då ska det inte göra så ont i kroppen dagen efter som det gör!

yoga baby!

och skam den som ger sig.

Sista passet är nu gjort.

Legitimationen levererad.

Introduktionskompediet genomgått (men punkter saknas). De ligger på mitt ansvar att inhämta mig kunskap om.

Är så långt från färdig.

Men en bra bit på väg.

Frågorna kommer att hagla.

Sömnlösheten blir förmodligen vardag.

Och samtalen på natten.

-Hej, jo... jag glömde nog...

Men jag är "färdig" nu.

Sjuksköterska, med dålig lön, uppskattad av folket men belönad av ingen.

Möjligtvis avtalslös i slutet av mars, då strejkförmögen.

Ingen flex har jag heller.

Men "färdig", and loving it!

Här är hon, min nya:

Undrar om hon ska få heta Solveig?

du däremot är välkommen.

med ditt genuina intresse.

härliga kommentarer.

icke nedvärderande sätt.

ärliga approach.

och charmiga leende.

min ögon skall bli ärligt bruna.

de blåögda kan dra.

det regnstänkta gruset som bildar så knastrande pölar

lockar mer än gnistrande isvita gator

för i pölarna syns sanningen

isbanorna må vara vackra

men döljer den förädriga halkan

där hjärtan brister

hopp om framsteg faller

lera formar

is smälter

jag vet allt det där.

men jag kan inte hjälpa det.

och det stör.

det går inte att hjälpa.

bara tiden kan.

och den går så förbaskat långsamt.

och tenderar regressera emellanåt.

du.

blir så less på dig.

lägg av.

och försvinn.

Det är ofta "tekniska bekymmer" på 11.00 cykelpasset måndag och torsdagar.

Märkligt nog även på Core-passet 11.30 måndag...?

Aj aj aj aj aj. Låter det också.

Och så tar vi iiiiiiiiii, [stöööön]

Koooohmm igen nu... Aj aj aj!

Men det börjar bli uthärdligt. Svetten rinner i alla fall.

Aj aj aj.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Idag blir första riktiga introduktionsarbetspasset. Nu ska här hållas rätt på samtliga patienter. Alla ska få det dom behöver. Rätt saker ska frågas doktorn. Remisser ska skickas. Prover ska tas. Dropp kopplas. Droppräknaren tämjas och sår läggas om.

Pust och stön.

Aj aj aj...

Nu kör vi!