Nysnön som fallit under natten nu sammanpackad av fötter och cykeldäck som modigt trotsat söndagmorgonens lugn. Massan som bildats - en lömsk yta. Huvudvärk. Och inte en enda solstråle på marken. Fysisk solstråle alltså. De som skiner inombords berörde idag. Känslor. Härligt. Många nu. Energi. Initiativ. Liv. Trots huvudvärk. Livet är en huvudvärk. Där Ipren är verkningslöst. Mäns verk.

Igår var det nån som sa: "Tvätta? Det är det värsta jag vet!?". Inte mycket före det uttryckte nån (väldigt trovärdigt): "det finns inget värre än att diska". Må så vara i deras värld. I den här bubblan är det avkoppling. Feng Shui kanske. Om sånt existerar. Det är som med vårstädning. Kanske inget man längtar efter där kring jul, men den blir alltid då nån gång när krokusen tittar upp. Och mår man inte bara superbra efteråt? Det är länge kvar tills det blir nån vårstädning här. I alla fall husligt sett. Brevet har gått i väg. (Du känner nog mig bättre än jag vill veta också). Hoppas du blir glad!Njung njung njung... Dsssssssssss... Tvättmaskin utan mobiltelefon i.

Det bästa som vi äga,det kan man inte giva,det kan man inte sägaoch inte heller skriva.Det bästa i ditt sinnekan intet förorena.Det lyser djupt där inneför dig och Gud allena.Det är vår rikdoms rågaatt ingen ann kan nå det.Det är vårt armods plågaatt ingen ann kan få det.Karin Boye

Och med det menas? Vadå att jag står i rampljuset jämt? Att Christian Luuk kommenterar mina outfits? Nej, mitt liv är inte en schlager, men visst står jag i rampljuset! Det gör väl alla. Min värld, är min värld... är min. Jag är alltid huvudpersonen. Idag har det gått troll i det som annars går så bra. One of those days. Så nu är här laddat med frukt och gott som ska få mig på topp. :) Inte bara sissusen mår bra nu, det gör även basilika- och persilje-bäbisarna som precis fått ny jord. Mmmmysigt att komma hem och få titta till och pyssla om och glutta på plasten och se att det grott... Och sen blir det gott i maten. Mmm...

Så var det dags för ännu en måndag. Fast det var igår. Och igår var det inte alls måndag. Det har gått en hel vecka sen det var måndag. Men jag undrar var den veckan tog vägen. Norrland förra helgen var UNDERBART! Jag längtar lite hem nu. Längtar bort från det här slasket. Jag och tokan var duktiga igår... temat var huvudvärk. En kaffeabstiensrelaterad, den andra minieukalyptusinducerad. Blev inte alls bättre av Uppsala kommuns ignorans gentemot de skrövliga gatorna. Att få för sig att sluta med kaffe (eller åtminstone dra ner på konsumtionen) är ett påfund.Norrland förra helgen var UNDERBART! (Lillgossen imponerar). Frost som biter i kinderna. Frost på träden. Barn som leker i pulkbackar. Fyraåringen som är riktigt duktig på skridskor. Att beskriva känslan när man kommer in efter att ha varit ute i det här vädret går inte, den måste upplevas. Då värmen sakta återvänder till de frusna kinderna, de kalla benen (för nog vuxen att använda långkalsoner har jag inte blivit). Att tina upp snabbt jämfört med i södra delar av Sveriges långdragna frusenhet efter att ha varit ute i grått trist fuktigt, på sin höjd snöslaskigt väder.Norrland i helgen var UNDERBART!

Kära underbara Norrland!När jag är ifrån dig gör det inte så mycket. Jag trivs bra här. Men när det börjar närma sig hemfärd. Boy oh boy vad jag längtar då. Jag är en kameleont. Jag anpassar mig. Jag vänder inte kappan efter vinden. Men jag anpassar mig. Det är min överlevnadsstrategi. (Som om det skulle döda mig att inte anpassa mig... hm...)Jag ser skönhet i det mesta. (Det lät bättre, men rätt så pretto... hm...)Jag är en optimist. Javisst. Men en tidspessimist. För visst är jag nästan alltid i tid. Ofta så att jag står och väntar. Fryser lite, men det gillar jag å andra sidan. I somras insåg jag att jag inte gillar att bli för varm. Inte när man inte har en pool på gården. Och inte är ett barn som kan springa naken genom grannens vattenspridare.Nu slutar jag. För idag.

Och ute blåser snövindOch marken är så vitOch träden är så vackraOch går man ut så tar sig herr Bore en bitav min kind som är rätt trind

Inte för å va sån, men jag gillar inte att börja klockan eftermiddag på dagarna. Man får en ursäkt att sova för länge mitt i veckan. Vilket sätter systemet ur spel. För jag har inte diciplin att stiga upp klockan sju om jag inte behöver. Men hela dagen blir lättare om man gör det. Havregrynsgröten på rätt tid etc.Sen gillar jag inte när det snöat på ishala gator. Gillar inte heller att Uppsala kommun inte använder väghyvlar*. Men mamma, här kommer nåt du gillar, jag har cykelhjälm. Förnuftet har segrat över åldersnojan som jag aldrig trodde att jag skulle få. Det är lite av en tjugofemårskris tror jag. Men jag vet! Jag vet alla klichéer. Men det handlar inte om dom. Det är ett steg i utvecklingen. Tror jag går starkare ur det här.*Väghyvel kallas också för bitvarg och är en maskin/fordon med reglerbara hyvelblad. Bitvargen är tillverkad av Bitvargen AB Vägmaskiner med början under 1920-/30-talet. De första bitvargarna var närmast kopior av de från 1932 importerade amerikanska av typen Wehr, vilket gjorde att produktionen snabbt kunde komma igång. Idag har 'bitvargen' för många blivit synonymt med väghyvel.Väghyveln är en stor och farlig korsning mellan en traktor och en lastbil, som tar bort de här partierna på vägarna där man annars som cyklist blir till en enda vibrerande skramlande sak, på vilken kinderna fladdrar och svanskotan ömmar.Enligt SAOB är en 'bitvarg' en "tvär och snäsig person, tvärvigg". Bitvargen är också en memoarroman av Lars Adelius.