Vissa sitter i timmar spelandes Warcraft. Andra bygger modellflygplan. En del samlar lp-skivor. Somliga bloggar dagens outfit.

Jag fikar.

Fullkomligt obegripligt borta var fjärrkontrollen igår. Alla kuddar i soffan rök. Soffan drogs fram. Den var inte i kylskåpet eller frysen eller nåt annat skåp. Inte heller i/under/bakom sängen. Kunde inte ha åkt med i tvätten för jag skakar alltid all tvätt numer (sen jag en gång råkade tvätta mobiltelefonen). Den var borta. Sen så slog det mig. Jag hade ju sorterat ångesthögen. Papper hade täckt soffan och sen hade de antingen hamnat i papperssorteringen eller i pärmen-för-viktiga-papper eller i soporna. Fjärrkontrollen var... tada:

Bland soporna!

Usch.

Men återfunnen och lugnet la sig. Viljan att titta på teve hade dock försvunnit så jag gick och la mig istället och är nu pigg och alert och redo att ta mig an denna dag.

I mitt sovrum bakom dörren, i en hylla ligger det en ångesthög. Man kan kanske tro att en sådan hög inte låter speciellt mycket, inte alls kanske. Men det är fel. Ibland skriker den. Värre än en bebis på café när pappa förvägrar den bananskalet som var så gott. Just idag ligger högen och gnyr. Moler. Pockar på uppmärksamhet. Värst av allt är att högen har smittat av sig med sin negativa energi, på mig och nu också på klimatet. Grått och mulet. Slaskigt och trist.

Bäst att gå och tysta den för gott.

Läste Gustavs träningsblogg och blev inspirerad. Han har kamera och kunde dokumentera. Jag har inte dokumenterat. Det handlar om att stå på händer. Jag blev liksom tvungen att testa. Här kommer en jämförelse:

Gustav

Man

Mer muskler

Mer kontroll

Några push-ups

Fler fall

Lois

Kvinna

Mindre muskler

Mindre, men inte obefintlig kontroll

Inga push-ups

Inga fall

Gustav hävde sig liksom upp med muskelstyrka. Jag tog sats och koncentrerade mig sen på att stå kvar med målet att inte ha fötterna mot väggen - det lyckades! Jag har stått på händer idag.

Ansiktet har fått efterlängtad färg efter ett par härliga dagar uppe i norr. Inget är så effektiv som solsken i ett snölandskap, gärna på en sjö med ett pimpelspö i handen (man kan ha kört skoter dit!).

När man inte hittar så bra (i Stockholm till exempel) så blir det ju lätt så att man går dit man vet vad man får (och dit man hittar). Dessa platser blir ju också lätt ens favoriter. Och jag vill dela med mig. Muggen på Götgatan i Stockholm är ett av mina favoritställen. Hälsotallriken rekomenderas varmt. Och trevlig är personalen. Och gott vatten har dom. Och mysigt är det. Och musik spelas med lagom volym. Och vill man så finns det annat än hälsotallrikar också. Så - ja, gå dit helt enkelt.

Muggen - more than coffee

Spenderade dagen i Stockholm igår. Och titta vad jag hittade! Var rätt besviken över att jag inte hittade nåt på Tjallamalla men så stod den här och väntade på mig i butiken intill. Lycka.

Vi strosade runt på söder och bekantade oss med gatorna, ingen av oss hittar så där alldeles utmärkt, men nu hittar vi bättre. Trots att jag kommit över min värska Stockholmsrädsla så är det fortfarande grymt irriterande att inte hitta. Fast inte i närheten så irriterande som när cafétjejjen dränker den underbara Kärleksmumskakan i mintsmakande chokladsås. Artigt frågade hon om jag ville ha grädde till, men kunde hon inte ha frågat om chokladsåsen också. Och for the love of! sen när blev det ok med grädde och chokladsås till Kärleksmums. Det räcker fullkomligt gott och väl med glacyren och kokosen! Skandal. Är vad det är.

Trodde nog att gårdagseftermiddagen skulle gå i slapphetens tecken. Men icke.  Hyperaktiviteten satte in och vips var alla kläder tillbaka i garderoben, golvet var dammsuget, joggingrundan avklarad, skorna putsade, flaskorna pantade, middagen lagad, äten och bortdiskad. Och så satt jag där, nöjd och glad med mig själv. Med en kopp kaffe och en delicatoboll. Hade köpt tre för... Tänkte äta en, vara måttlig. Det gick sådär...

Finn fem fel...