I mitt sovrum bakom dörren, i en hylla ligger det en ångesthög. Man kan kanske tro att en sådan hög inte låter speciellt mycket, inte alls kanske. Men det är fel. Ibland skriker den. Värre än en bebis på café när pappa förvägrar den bananskalet som var så gott. Just idag ligger högen och gnyr. Moler. Pockar på uppmärksamhet. Värst av allt är att högen har smittat av sig med sin negativa energi, på mig och nu också på klimatet. Grått och mulet. Slaskigt och trist.

Bäst att gå och tysta den för gott.