Börjar utveckla ett beroende känner jag. Fick låna SATC-boxen av fina Martina förra helgen och har redan sett nästan tre säsonger.  Jag kan inte slita mig när jag väl börjat. "Bara ett avsnitt till...". Det håller mig vaken om nätterna, gör att jag sover för länge på morgonen, hindrar mig från gå ut i solen, citerar konversationer i mina samtal med andra. Ställer mig nu frågande: Är alla typer av beroende nödvändigtvis negativa, eller kan det komma någonting gott ur vissa? Fördelen med detta beroende är ju att det finns en gräns för konsumtionen. När säsongerna är slut så är dom slut. Då finns inget mer att tillgå. Och rimligtvis borde "problemet" (om det nu kan kallas det) försvinna. Än så länge har jag inte prioriterat bort vänskapliga aktiviteter till förmån för dvd-tittandet, men jag måste erkänna att jag ständigt längtar till nästa stund jag får mysa ner mig i soffan och titta på ett eller två (fyra) avsnitt. Det är nåt märkligt tillfredställande med att se ett par stycken på rad jämfört med att begränsa sig till ett åt gången när de sänds på teve.

Carrie: Have you?

Mr. Big: Have I what?

Carrie: Ever been in love?

Mr. Big: Absofuckinglutely!