ni vet.

man säger något.

och den som står och håller om en säger:

hon står bakom dig.

det är lite pinsamt.

fast idag var det nog det bästa som kunde hända.

annars hade jag nog inte vågat "konfrontera".

eller kanske snarare ventilera.

det är ok att vara ny.

det är inte lätt.

men det är ok.

och idag var det lite för mycket.

decelitermåttet blev fyllt.

mellan patient och läkare.

stod lilla jag.

och det kändes som ingen alls var nöjd.

så här i efterhand.

vet jag att jag nog inte kunde ha gjort på annat vis.

hon skulle inte ha blivit nöjd hur det än hade dealats.

när tanken inte hänger med och frustrationen tar över.

är vuxenheten inte enkel och ångesten tar vid.

och så här i efterhand känns det bra.

till nästa gång (gud, låt det inte bli en nästa gång).

så kanske det bli annorlunda.

puss och kram på er smala som runda.