Dagen som mest gick åt till att slå ihjäl tid. Tolka det dock inte negativt. Det finns värre ställen att göra det på än New York. Packa väskorna var nog det svåraste idag. För inte en dag under den gågna veckan kom vi hem utan en ny påse. Själv handlade jag nog mindre än jag trott att jag skulle. Men varje liten sak kommer att glädja mitt liv månader om inte år framöver. Den äkta D&G-väskan. De fina juicy-tube-läppglansen. Stövlarna med nyckelpigor på (och med mkt bra sula!). Etc. Etc.

Maten är ett annat gott minne. Och naturligtvis sällskapet. Kanske att det blir tradition. Husmorssemester i framtiden. I alla fall ett minne att alltid kunna prata om.

Vi åt donuts idag, på ett hak där poliserna också åt. Det är nog inte enbart en skröna. Att poliser gillar donuts. De gillar även STORA behållare med kanske kaffe-liknande dryck som är toppad med grädde. Och som vänds upp och ner och skakas. Fråga inte hur det görs utan att spilla då det på behållarna finns ett STORT hål upptill. Men de lyckades. Kräver förmodligen en kurs (som kanske till och med ingår i utbildningen till polis).

Medan vi satt på Dunkin Donuts och smaskade gick såklart en massa folk förbi på gatan (ett för övrigt mycket angenämnt sätt att slå ihjäl tid på...). En alldeles för berusad eller drogad kvinna, men alldeles för lite på sig, med ett sjukhusarmband, och förband på armen som om hon nyligen tagit prover. Hon stapplade runt med en otänd cigarett i handen och gick fram till bland annat poliserna förmodligen för att få eld. Ett uppdrag som lyckades sedan hon något självmordsbenäget korsat gatan, kramat en äldre man som nöp henne på rumpan. Han såg nöjd ut och hon fick eld och polisen i bussen skrattade så hela fordonet guppade. Voijne, voijne.

Sedan efter en stund i solen lämnade vi Manhattans storslagenhet via tunnelbanan ut om flygplatsen. En av vännerna fick hugg på tunnebanan. En mäklare som ville "keep in touch". Sedan när blev vi "in touch", undrade vännen. Visitkortet slängdes. Men komplimangen uppskattades. De är ett trevligt folk de där newyorkarna.

Så... Over and out!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste erkänna en sak. Tomas Tranströmer, hade aldrig förr hört hans namn. Men jag har googlat och fått en inblick. Trevlig sådan. Härliga ord. Vackra tankar. Här en ängels ord:   Skäms inte för att du är människa, var stolt!Inne i dig öppnar sig ...

Ord känslor sår Skratt gråt en ensam tår Tid som går Och det blir vår   Löften minnen rester Samtal kaffe fester Sol går ned i väster I juni blir det semester   Men just nu så är det kaos Furnuft och känsla står i strid Det be...

Dagen började ju som bekant lite sädär halvbra, men den blev bättre. Liksom upplyft av härliga fantastiska vänner. Anna spontan-kom-förbi för att hjälpa mig packa lite. Hon hade med sig bullar. Sen hörde Johanna av sig och det blev kaffe i solen på F...

Nu är klockan visserligen inte så mycket. Och jag har ju fått lite gjort (ätit frukost, snart druckit andra koppen kaffe, uppdaterat mig på världsläget och diskat undan, tagit mit ur morgonrocken också). Men den här närvarande, den där motviljan mot ...

Horatio Caine - CSI Miamis egna hunk? Är det det han ska vara. Eller den perfekta fadersfiguren. Omtänksam, räddande, lyssnande. Och så lite ensam. Funkar ju faktiskt. Fast hans läskiga sätt att ta på sig solglasögonen och se... lite het ut? Är det t...