När man inte hittar så bra (i Stockholm till exempel) så blir det ju lätt så att man går dit man vet vad man får (och dit man hittar). Dessa platser blir ju också lätt ens favoriter. Och jag vill dela med mig. Muggen på Götgatan i Stockholm är ett av mina favoritställen. Hälsotallriken rekomenderas varmt. Och trevlig är personalen. Och gott vatten har dom. Och mysigt är det. Och musik spelas med lagom volym. Och vill man så finns det annat än hälsotallrikar också. Så - ja, gå dit helt enkelt.

Muggen - more than coffee

Spenderade dagen i Stockholm igår. Och titta vad jag hittade! Var rätt besviken över att jag inte hittade nåt på Tjallamalla men så stod den här och väntade på mig i butiken intill. Lycka.

Vi strosade runt på söder och bekantade oss med gatorna, ingen av oss hittar så där alldeles utmärkt, men nu hittar vi bättre. Trots att jag kommit över min värska Stockholmsrädsla så är det fortfarande grymt irriterande att inte hitta. Fast inte i närheten så irriterande som när cafétjejjen dränker den underbara Kärleksmumskakan i mintsmakande chokladsås. Artigt frågade hon om jag ville ha grädde till, men kunde hon inte ha frågat om chokladsåsen också. Och for the love of! sen när blev det ok med grädde och chokladsås till Kärleksmums. Det räcker fullkomligt gott och väl med glacyren och kokosen! Skandal. Är vad det är.

Trodde nog att gårdagseftermiddagen skulle gå i slapphetens tecken. Men icke.  Hyperaktiviteten satte in och vips var alla kläder tillbaka i garderoben, golvet var dammsuget, joggingrundan avklarad, skorna putsade, flaskorna pantade, middagen lagad, äten och bortdiskad. Och så satt jag där, nöjd och glad med mig själv. Med en kopp kaffe och en delicatoboll. Hade köpt tre för... Tänkte äta en, vara måttlig. Det gick sådär...

Finn fem fel...

Börjar utveckla ett beroende känner jag. Fick låna SATC-boxen av fina Martina förra helgen och har redan sett nästan tre säsonger.  Jag kan inte slita mig när jag väl börjat. "Bara ett avsnitt till...". Det håller mig vaken om nätterna, gör att jag sover för länge på morgonen, hindrar mig från gå ut i solen, citerar konversationer i mina samtal med andra. Ställer mig nu frågande: Är alla typer av beroende nödvändigtvis negativa, eller kan det komma någonting gott ur vissa? Fördelen med detta beroende är ju att det finns en gräns för konsumtionen. När säsongerna är slut så är dom slut. Då finns inget mer att tillgå. Och rimligtvis borde "problemet" (om det nu kan kallas det) försvinna. Än så länge har jag inte prioriterat bort vänskapliga aktiviteter till förmån för dvd-tittandet, men jag måste erkänna att jag ständigt längtar till nästa stund jag får mysa ner mig i soffan och titta på ett eller två (fyra) avsnitt. Det är nåt märkligt tillfredställande med att se ett par stycken på rad jämfört med att begränsa sig till ett åt gången när de sänds på teve.

Carrie: Have you?

Mr. Big: Have I what?

Carrie: Ever been in love?

Mr. Big: Absofuckinglutely!

En dag med två plus och ett minus (och ett miniminus).

Träffade Sofia för lunch. Vi fick bästa platserna på Barista. Ni vet de där platserna i fönstret som ALLTID är upptagna. Där satt vi och gjorde andra avundsjuka. Och spanade på folket som passerade utanför. Ofta när man fikar/lunchar är det ju bara en som har spanläge. Här hade vi det båda två!

Vi gick till Designtorget sen och klämde på Maskskallror - de är lite som tulpaner, pigga och alerta och gör en glad. Fast till lilla Selma som jag fick träffa sen blev det en liten filt från Geggamoja. Hon gillade den skarpt! Man såg det tydligt fast hon sov sig genom hela mitt besök.  

Minuset gäller vännen Anna - bli bättre snart lilla persika. Man ska inte pulsa 150 när man inte ens är 25. Om man nu ändå måste så får det lov att vara nåt lättåtgärdat eller nåt helt övergående.

Nu blir det ta mig tusan lite mer SATC - bara ett avsnitt till!

(Miniminuset: välte ut ett helt glas vatten. Det rann via bordet, längs med gardinen och formade en mindre sjö på golvet. Fail.)

Det är helt fantastiskt hur mkt man kan sova ibland. Som i helgen. Jag gör inget annat än sover på min lediga tid. Rätt skönt faktiskt. Jag väljer att låta bli att känna stress över att jag sover bort ledigheten. Tänker att det behövs. Sömnen alltså.

Ledig hinner jag vara sen.

Vad gör man då om man är sugen på godis men inte orkar gå och handla? Jo man surfar godis. Kan tala om att det inte gör saken bättre. Möjligtvis tänderna. För spottkörtlarna went bananas. Det gillar nog Margareta, min tandläkare. En fantastisk kvinna för övrigt. Vi är snudd på vänner nu. Tycker i alla fall att vi är mer än bekanta. Det är bara dom som är mer än bekant med mig som får tillträde till min mun. En mun som så gärna skulle vilja ha en liten colaflaska just nu.

Eller en persika.  Eller varför inte en röd ferarri.

är dom inte fina så säg

idag har dom fått omsorg

Fjärilen är fejk. (Om ni nångång erbjuds titta på en fjäril under lupp, gör inte det. De blir aldrig lika fina igen...).