Världen formligen andas kärlek. Två fina vänner har förlovat sig med sina härliga    män i sommar. Och jag bubblar av lycka. För deras skull. För min skull. För jag blir lite lyckligare av att andra är det. Bådas män friade. Båda i Italien. Romance!

När nu en tredje vän åker på semestertripp med sin man så undrar man ju? Men de får ju lova att sprida ut bröllopen lite. Jag klarar inte fler än max två på ett år. Det blir för känslosamt. Sa jag det att förra bröllopet jag hade äran att närvara på så hamnade jag på top-tre-gråtlistan. Vattenfallsgråt kallade dom det.

På torget, på torget, det glimrande torget,

där komma det herrar, tjocka som trummor,

mitt ord, mina ögon är böjliga blommor,

på torget, det glimrande innerstadstorget,

där kommer det flickor, smala som trådar

med hattar, vita som bergstoppars isar.

Nu snattar jag solen och lägger i ögat,

nu fångar jag vinden och gömmer i hjärtat,

Och därför är jag på något vis

fylld av en alldeles märkvärdig bris,

som varken skänker ro eller smärta.

Så leve! Men inte facismen och såna,

deras munnar ska jag ta och stänga igen.

Så leve min glädje, min gata och skrot,

och solen - ja, detta väldiga klot.

Aleksandrs Čaks

Gör något gott med ett enkelt klick. Ge någon chans till liv när ditt hjärta sagt sitt.

Den slog till helt utan förvarning. Förkylningen. Jag är helt övertygad om att det är den allra värsta formen av förkylning också. En mancold. Från att vara fullkomligt friskt till att vingla på gränsen till pärleporten. Men jag har återfått balansen och är på väg tillbaka nu. Men det har varit några hemska dagar. Tid för kontemplation. Och nyfunnen inspiration. En sak (som kanske inte så många känner till) är att denna form av förkylning är lömskheten personifierad. Den väljer tillfälle noggrant. Till exempel efter två veckors regnrusk. Dagen innan första soldagen slår den då till... Så att man med gråt i halsen nödgas tacka nej till att följa med till stranden. Man får sitta inne med persiennerna neddragna (för solen förvärrar huvudvärken). Denna förkylningsform vet även när man har som minst i kylskåpet. Hade det inte varit för omtänksamma vännen Johanna hade förkylningen garanterat tagit död på mig, medels svältning. Med lite energi i form av nyupptäckta njutningen Valio Sommarbär överlevde jag och har idag kunnat fylla på förråden. Kom hem med fyra nya filmer också. Funderar om jag ska försöka ta se mig igenom samtliga av Leonardo DiCaprios filmer.

Vi får se. Nu när livet flimrat förbi i ultrarapid ser jag mycket klarare vad jag vill göra med mitt liv. Som att se hans samtliga filmer. Det känns viktigt på nåt sätt.

Vissa sitter i timmar spelandes Warcraft. Andra bygger modellflygplan. En del samlar lp-skivor. Somliga bloggar dagens outfit.

Jag fikar.

Fullkomligt obegripligt borta var fjärrkontrollen igår. Alla kuddar i soffan rök. Soffan drogs fram. Den var inte i kylskåpet eller frysen eller nåt annat skåp. Inte heller i/under/bakom sängen. Kunde inte ha åkt med i tvätten för jag skakar alltid all tvätt numer (sen jag en gång råkade tvätta mobiltelefonen). Den var borta. Sen så slog det mig. Jag hade ju sorterat ångesthögen. Papper hade täckt soffan och sen hade de antingen hamnat i papperssorteringen eller i pärmen-för-viktiga-papper eller i soporna. Fjärrkontrollen var... tada:

Bland soporna!

Usch.

Men återfunnen och lugnet la sig. Viljan att titta på teve hade dock försvunnit så jag gick och la mig istället och är nu pigg och alert och redo att ta mig an denna dag.

I mitt sovrum bakom dörren, i en hylla ligger det en ångesthög. Man kan kanske tro att en sådan hög inte låter speciellt mycket, inte alls kanske. Men det är fel. Ibland skriker den. Värre än en bebis på café när pappa förvägrar den bananskalet som var så gott. Just idag ligger högen och gnyr. Moler. Pockar på uppmärksamhet. Värst av allt är att högen har smittat av sig med sin negativa energi, på mig och nu också på klimatet. Grått och mulet. Slaskigt och trist.

Bäst att gå och tysta den för gott.

Läste Gustavs träningsblogg och blev inspirerad. Han har kamera och kunde dokumentera. Jag har inte dokumenterat. Det handlar om att stå på händer. Jag blev liksom tvungen att testa. Här kommer en jämförelse:

Gustav

Man

Mer muskler

Mer kontroll

Några push-ups

Fler fall

Lois

Kvinna

Mindre muskler

Mindre, men inte obefintlig kontroll

Inga push-ups

Inga fall

Gustav hävde sig liksom upp med muskelstyrka. Jag tog sats och koncentrerade mig sen på att stå kvar med målet att inte ha fötterna mot väggen - det lyckades! Jag har stått på händer idag.

Ansiktet har fått efterlängtad färg efter ett par härliga dagar uppe i norr. Inget är så effektiv som solsken i ett snölandskap, gärna på en sjö med ett pimpelspö i handen (man kan ha kört skoter dit!).