Om jag skulle skulle bli hemmafru, lyxhustru eller av annat skäl entledigad från jobb. Vilket i och för sig aldrig kommer att inträffa. Jag är självständig. Jag gillar att jobba. Jag står inte ut mer än två dagar i sträck med vardagslivsledighet (alltså när det ej är semester, men semesterplaner). Dessutom ger mig arbete självkänsla och egenvärde à la Mia Törnblom. Men OM. Då skulle jag äta fruktsallad till frukost varje dag och brygga kaffe. Det skulle bli en lååång frukoststund. På sommaren ute på balkongen/verandan/altanen/pation. Och så skulle jag kolla på Martha Stewart och Oprah varje dag och inspireras till pyssel och volontärengagemang. Naglarna skulle alltid vara välpolerade och jag skulle aldrig vara stel eller ha ont i ryggen, för jag får massage minst tre gånger i veckan (av Pablo). Jag skulle klättra alla steg inom yoga, ha en pt och en trädgård som jag dricker rosé i varje fredagseftermiddag.

För pengar är inget problem. Och detta kommer aldrig att inträffa. För det låter ju så tråkigt. Lyxigt kanske. Men tråkigt. Och var skulle alla vänner och härliga vardagsproblem som man stöter och blöter med dem vara. För även om vännerna skulle finnas kvar, vad skulle jag prata med dom om. Hur lång tid manekyren tog idag? Hur länge sen det var jag fick pedikyr? Att jag funderar på att köpa en förväxt liten råtta som jag kan klä i matchande kläder? Nä, tack och lov för att jobba. Jag har fått fast förresten!

Jag fick ett ryck så här på söndagsförmiddagen, en timme efter vaknandet. Ansa blommor kan man ju göra! Det blev bara hälften kvar. Tror att den behöver ny jord, men det får bli en annan dag.

Sen har jag försökt få tag på pappa men jag tror han dricker kyrkkaffe. Det skulle jag också vilja. Riktigt kokkaffe!

När man har vänner på besök så ökar ju risken markant för allehanda händelser att inträffa. Vare sig det är givande samtal (så till vida att man inte har för vana att konversera med sig själv), trevliga matstundet (det är ju inte roligt att äta själv, även om jag är ett trevligt sällskap), olyckor (två kan klanta sig, fast jag utgör en väldigt stor risk ensam i ett sammanhang, har insett det - jag är klantig, eller har otur, det beror på hur man ser det).

Här är resterna av vad som inträffat när min kära vän varit på besök...

Basilikan lemlästades då tomatsoppan åtnjöts.

...och myntan kommer aldrig mer att bli sig lik.

Känns dock som små förluster i sammanhanget.

Och någon har påstått att kryddväxter är till för att ätas, inte för att pryda fönsterblecket (det kan ha varit jag...)

Jag skulle jobba natt. Och hade stora planer för den lediga dagen. Jag skulle ta itu med träningen. Jag skulle fixa cykeln (som fått punktering tre dagar efter inköp). Skam! Jag skulle organisera garderoben. Damsuga bakom allting. Och göra lasange.

Men eftersom världen är uppochner ska jag nu jobba kväll. Och lasangen blev köttfärssås. Cykeln bara halvfixad. Dammsugningen koncentrerad till de lättillgängliga ytorna.

Men dyngsrytmen är safe. For now.

För knappt ett år sen öppnade en ny liten kvartersbutik 300 meter från där jag bor. Kändes helt ok. När jag flyttade in här så låg Hemköp där men de la ner tre veckor senare. Kul!

Ica Kvarnen i all ära (den bästa matbutiken i Uppsala för övrigt), men där är dyrt. Och jag såg framemot att kunna köpa min konserver och mitt tvättmedel lite billigare. Har således nyttjat den nya lilla butiken till detta och spenderat flera hundralappar där. Sist köpte jag inte bara nödvändigheter utan en tidning också, med en gratis dvd-film, som inte fungerade. Men när jag då gick tillbaka för att reklamera ser jag (inte helt förvånad) att butiken säljer ut - 50% på allt. "Butiken upphör". Jag visste det! - "Avtalet med tidingsförsäljarna har upphört, du får vända dig till dom privat...". Okej, tjorv som vanligt. Men stackars lilla butik. Och ägarna. Kan inte vara kul idag. Och de trodde ju säkert så starkt på idén att öppna lågprisbutik.

Förövrigt, så är välden helt uppochner just nu.

Om jag hade bara hade ett trollspö.

Då skulle jag ta bort molnen och låta det blå titta fram.