Min morfar har ett kraftuttryck som han använder sig av. Han svär aldrig och är nästan aldrig arg heller. Men när nåt går tokigt är det en sak han säger och då vet man att han är upprörd.

Förargeligt! Med betoning på ö och a. Ordentlig norrländsk betoning.

Det är så jag känner nu. Men jag har tänkt andra ord är förargeligt, måste jag erkänna.

Ska det verkligen vara så att man får punktering på en cykel som man köpte igår!? Först hittade jag inte cykeln på parkeringen när jag hade slutat och glad i hågen gick ut med vissheten att jag fort skulle komma in från busvädret. Kände knappt igen den där den stod i sin svarta prakt. Så, när jag hittat den och börjat cykla iväg märker jag att det finns INGEN luft i bakdäcket!!! Förargeligt!!!

Ska det vara såhär. Nu måste jag ju gå till jobbet imorrn bitti också. Och gå hem. Och sen gå till cykellagaren! Och förmodligen betala också! Men det kvittot ska jag minsann ge till Biltema. För så här ska det inte vara!!!

Det är nu konstaterat. Att ta kort med en liten kompakt kamera på en konsert, 50 meter från scenen, blir sådär... Konserten med fd söta lilla Edkvist var i vart fall bra. Mysig. Lite riv ibland, men mest bara mysig. Och fiskhamburgare är gott.

rollarcoasterfeelings

narcissussvävande fåglar en ljum

sinnesstämningskväll då hallucinogena abstinensbesvär

avtecknar sig i sanslös lust att

i vild hängivelse dyka för att försvinna i ett par sekunder för att glömma

bort en stund och bli ett med de insektsglupska regnbågsskimrande

reptilerna och glömma vardagsbekymret att ej vara där

hjärtats önskeplats är

Juli 2003 

Ett smakprov har kommit men bered er på mer. Har rensat bland filer och mappar och papperstussar och allehanda övriga skrymslen i mitt petita boende. Och funnit lite klotter.

Flicklampa

Det liksom bultar märkligt

Är det ångesten som knackar på

Är det vindarna som vänder

Eller mörkret i en vrå

Det finns så många saker

Jag inte kan rå på

Det är så mycket känslor

Jag inte kan förstå

I ensamhetens skrymmen

Där väntar en skir dröm

Där finns en liten flicka

Som längtar något ömt

En flickas illusioner

Har krossats tusenfalt

Men livets ljusa stunder

Omfamnar trots allt

En liten liten flicka

Fast i ett vuxet skal

En liten liten flicka

Den flickan hon är jag

Maj 2007

Livsövergång

In i en evighet försvann du

När hjärtat trodde minst

Med digitala ord var du raderad

I ett klick var du ej längre prins

En del av mig får du behålla

Jag bär en del av dig

Men nu tillhör jag en annan

Som är ärligare än dig

Någon som ger mig tröst

När jag är ledsen

Som håller om

När det behövs

Som inte sluter sig i tystnad

Eller svarar med mörka ord

Som vet vad jag behöver

Som ger mig sann amour

Nu säger jag farväl till hösten

Och väntar iskall natt

Tills vårens ljumma vindar

Övergår i skratt

Sitter så här i morgonrocken

Dagens slutar på samma sätt som den började

Trots idoga försäkringar om hur mycker jag älskar hösten

Så kommer här erkännandet

Den gör mig trött

Det är nog mörkret

För nu sitter jag här i morgonrock

Och känner mig lika trött som när jag vaknade imorse

Men lite mindre trött än igår

För idag har jag trots allt sett solen

Och kännt vinden

Måste ta tillvara på den

En god vän fick mig att förstå det

Sambandet

Sitter här i min morgonrock och fryser om fötterna

Sängen är nybäddad 

Godnatt gummitratt

"var människa är sin egen lyckas smed"

Att vakna sent utan den annars vanliga lightångesten

Det är livskvalité

Att sen bli invaderad av välkommen inspiration

Gör det inte sämre

Kreativiteten har fått timmarna att flyga

Och nu sitter jag lycklig med en kopp te, bryggt enligt konstens alla regler

Dock fortfarande för varmt att dricka

Livet servererar förövrigt små överaskningar emellanåt

Tordes knappt gå hem i torsdags av rädsla för att ovälkomna möten

Lyckades nämligen träffa tre mer eller mindre komplikationsfulla "ex"

(Lyckas inte komma på mer passande ord, ex är ju mer om man haft ett förhållande. Detta kvalificerar inte dessa ex till...)

Men men, det fick mig i alla fall att gå sista biten hem helt upptagen av att sondera terrängen efter fler...

Usch

Uppsala är verkligen litet

Tänk, under mitt första år här tyckte jag att staden var enorm

Nu är nog teet drickvänligt

Jo, men jag kan gissa.

Först pratade Jaqueline om hur hon brukar köpa hem sjuka mängder köttfärs och sedan stå en hel söndag och steka köttbullar, biffar. Göra köttfärslimpa och sås.

Sen var jag helt ärlig med att jag avskyr att laga mat.

Till bara mig själv.

Men insåg i veckan hur otroligt tråkiga mina matlådor var.

Och ord finns inte som kan beskriva hur less jag var på mig själv mot slutet av veckan.

För jag älskar ju att laga mat.

Jag älskar ju mat.

Och kanske en del av de tråkigheter som livet levererar faktiskt kan motas med mat.

Då menar jag inte choklad i mängder. Tröstätandet.

Utan känslan som infinner sig när man gjort någonting för sig själv som man blir glad av.

Som att öppna matlådan och faktiskt se framemot att äta den. Inte bara för näringen och energin utan för smaken, upplevelsens skull.

Så där har vi det. Och utan att ha planerat det ställer jag mig alltså på min första egentliga sovmorgon denna vecka och lagar tre olika sorters mat. God mat. Ny mat. Vad sägs om köttfärsröra med morot och rosmarin serverad med tagiatelle?

Eller vanlig enkel köttfärssås, med gröna oliver i?

Eller stuvad vitkål med stekt rimmat sidfläsk?

Den senaste mycket godare än vad det kanske låter...

Så får livet leverera vad det vill, jag kommer i alla fall att äta gott - hela veckan, för så mycket mat blev det. På mindre än 1½ timme. Jag är imponerad av mig själv.