Out. Out. Out. Out. Out. Out. Out. Out. Out. Out. Out. Out. Out. Out of my head. Dessa ständiga tankar. Som jag tänker ibland. Tänker att nu ska jag inte tänka. Tänk om... Tänk rätt.Men hur kul skulle det vara? Och utan tankar, ingen spontanitet. Vad vore livet utan dessa infall? Planerade inte att se en film om döden igår. Planerade inte att gråta till slutscenen med fyrverkerier. Vad har hänt med mig. Så många känslor. Tre filmer, en vecka, så många tårar. Jag som brukar (erkännande igen) klämma fram en tår ibland bara för att det ska vara så. Men de senaste har ohejdat flödat nerför kinderna. Förlösande. Och stackars föreläsaren igår. Hur kunde han veta att han hörde namnet fel. Och hela klassen fnittrar. Kunde ju inte han vet. Och det är faktiskt inte lätt. När jag var liten blev jag ibland kallad Lars. För att då var klasslistorna handskrivna och det är faktiskt inte så stor skillnad på Lars och Lois i handskrift. Coffee-moments today och en hiskelig viljestyrka för att undvika. Men jag vet att jag i slutändan förmodligen kommer att duka under. Och egentligen. Är det verkligen så hemskt att förlora lite stolthet?Plus till:MandarinerMorötterSolstrålenSalem al Fakir (den medvetna hade rätt)The Sissus is still going strong