Idag är första dagen. Vardagen. Och nu ska här banne mig hända grejer, tänkte jag när jag steg upp klockan nio. Från att ha varit glad och pigg redan kvart över sju (då julkalendern drog mig upp med ett leende) till att formligen tvinga sig upp i rimlig tid. Dvs klockan nio. Förslappning är ordet. Så här är det varje år. Min unga kropp klarar inte av denna vinter-semester. Jag behöver action. Något som drar. Självdiciplin är en dygd. Jag är inte dygdig. Duktig måhända ibland. Inte nu.Men nu. Ska jag ta mig i kragen. Böckerna kallar. De har kallnat. Inget som lite varmt kokkaffe inte råder bot på.

Jorden kanske bara är en luddboll. Allt skräp flyttas omkring. Försvinner ju aldrig. Den store städaren kanske tröttnade och lämnade kvar vår luddboll? Tur det. Jag är ludd.Och så fick Ludde Lump sin Greta Garn och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Familjefriden är säkrad (för er som undrar). Det var ingen bulle igår. Sockerkaka. Mycket fika nuför tiden. Och mkt kaffe. Det är jag för tusan inte van heller. Men gott är det. Addictive though.