Världen formligen andas kärlek. Två fina vänner har förlovat sig med sina härliga    män i sommar. Och jag bubblar av lycka. För deras skull. För min skull. För jag blir lite lyckligare av att andra är det. Bådas män friade. Båda i Italien. Romance!

När nu en tredje vän åker på semestertripp med sin man så undrar man ju? Men de får ju lova att sprida ut bröllopen lite. Jag klarar inte fler än max två på ett år. Det blir för känslosamt. Sa jag det att förra bröllopet jag hade äran att närvara på så hamnade jag på top-tre-gråtlistan. Vattenfallsgråt kallade dom det.

På torget, på torget, det glimrande torget,

där komma det herrar, tjocka som trummor,

mitt ord, mina ögon är böjliga blommor,

på torget, det glimrande innerstadstorget,

där kommer det flickor, smala som trådar

med hattar, vita som bergstoppars isar.

Nu snattar jag solen och lägger i ögat,

nu fångar jag vinden och gömmer i hjärtat,

Och därför är jag på något vis

fylld av en alldeles märkvärdig bris,

som varken skänker ro eller smärta.

Så leve! Men inte facismen och såna,

deras munnar ska jag ta och stänga igen.

Så leve min glädje, min gata och skrot,

och solen - ja, detta väldiga klot.

Aleksandrs Čaks

Gör något gott med ett enkelt klick. Ge någon chans till liv när ditt hjärta sagt sitt.