I dag mest i dvala. Men nu är det vaket. Och fåglarna kvittrar än. Dessa små liv är inte bara till förnöjsamhet. Vad jag föstått så finns en kvot för hur många gånger en människa utsätts för fågelbajs på ett ofta alltför intimt sätt. Teorier finns om att en del människor dumpar en del av sin kvot på andra. Jag är en sån människa. Om man inte ska anta att jag har det framför mig.

Dessa små söta rackare ställer till med andra besvär också. Termen fågelkvitter är positivt laddad förvisso, och det ska jag inte helt förkasta. Julen är ju härlig. Julen skulle inte vara härlig om den inträffade trehundrasextiofyra dagar om året. Fågelvitter är härligt att vakna utvilad till, men inte att försöka somna till. Inatt var det otroligt enerverande. Förvisso på grund av att sömnen inte inföll sig förrns (svenskt förrns, inte gotländskt) efter fyra. Febrigt vändande och vridande omöjliggjorde dvalan. Det är då attans att förkylningar ska komma så oplanerat.