Skrymmande. Tungrott. Flurigt. Snöra. Obra. Knö. Båsa. Orden är många. Landet är långt.

Det blir så tydligt när man umgås.

Idag är en dag märklig mellandag. Måndagar tycker jag generellt att man skulle kunna slippa. Reinfeldt, vad säger du? Men ofta när det kommer till onsdagen (idag) så har ju det där jobbiga med att det är hela fem "arbetsdagar" kvar till nästa livskvalitétsdag (aka helg!!!) gått över. Upploppet har påbörjats och man kan ana målet. Fredags-euforin. Fredag-myset om man så vill (eller är familj). Lördags-fikat. Upptakterna. Och sedemera slapp-söndagen. Med beställt solsken. Så var dock inte fallet idag. Vaknade med tyngd över pannan. Insåg att det inte var kudden som ramlat ner över ansiktet. Vaknade med samma irritation i halsen som när jag somnade. Vaknade och släääpade mig till skolan. Tack och lov till en givande föreläsning. Med interaktivitet. Och lite paus-massage (som för övrigt är en mycket underskattat aktivitet). Dagen har fortsatt i ungefär samma anda. med ungefär samma tyngd. Men för att återknyta ,till det som alltid är svenskarnas favoritämne, solen skiner i alla fall. Och jag anar helgen.