Det haglar kommentarer. Idag positiva sådana. Som gör att lilla jag blir större. Lite kaxigare. Inte för kaxig naturligtvis. Det är avtändande. Men den gyllene medelvägen är attraktiv. Som alltid. Som med allt.

Som kommentaren: "Imponerad över dina kunskaper". Fick upp ögonen. Jag har lärt mig nånting. Även om tillvaron domineras av okunskap. Tvivel. Förvirring. Men små glimtar av "aha!". Uppskattas. Slogs av insikten att kvinnor inom vården generellt (mycket generellt). Egentligen inte alls kvinnor. Mer de gånger det inträffar (kommer till vad jag menar) alltid härrör från en kvinna. Det jag pratar om är en ton av rivalitet. Jantelag. Uns av bitterhet. Och inte alls, vi är ett team och vi lär varandra. Det är tråkigt tycker jag. Och sån ska jag aldrig bli!

Solsken i blick. Läpparna små utav fräknar... är dom! Numer tycker även jag att det är lite sött.