...när det är tänkt att handen ska baka, diska, pyssla.

Man ska inte åka tåg från Uppsala till Arlanda och gå på toa för att snyta sig om nosen, samtidigt som tåget kränger till och skjutdörrarna till toaletten smäller igen på långfingret.

För då.

Gör det först inte så ont.

Men man vet att det kommer att göra ont.

Och man inser att fingret kommer att svullna.

Att nageln kommer att lossna.

Man inser kanske inte att man kommer att gråta lite i säkerhetskontrollen.

Och besvara säkerhetsvaktens fråga om det är någonting man behöver med:

"har ni morfin?"

Men han tog det rätt.

Man inser inte heller att man inte kommer att sova mer än 2,5 timmar för att det gör så förbannat ont!

Och att pappa ska insistera på att man ringer vårdcentralen.

Sen så gråter man lite till.

För doktorn.

När man ska betala avgiften.

På apoteket när receptarien frågar hur det är.

Fingret är stort och blått och nageln kommer att ramla av.

Men citronkolan är kokad!