Ni vet de där små fåglarna som simmar runt i Fyrisån. Sjöfåglar. Vi satt och åt sallad på en brygga och fyra små vippande ankor tyckte att vi var skit-häftiga. Och ännu tuffare blev vi när jag kastade i ett litet majskorn. Gav sen inget mer (nån måtta med generositeten får det ju vara). Men så klart var det kvar ett tag. "Vad coolt om en hoppar upp och biter mig i tån", tyckte jag, med en tankebild av storgäddan som också gillar tår.

Sen skvallrar vi på och tänker inte mer på de små vippande ankorna. Tills... Ja, vad tror ni hände?

Vilken fräckhet!