Tänk jag var så duktig idag och satte mig i biblioteket för att plugga. Klart att den annars rätt så tysta telefonen börjar vibrera (hade satt på ljudlöst). Gick ut. Svarade. Gick in igen. Hinner läsa en sida. Så ringer, förlåt vibrerar den igen... Och så höll det på tills jag gav upp och tog en kaffepaus. Då är minsann telefonen tyst under hela den egentligen alldeles för långa pausen. Men när jag sätter mig ner för att läsa igen, tror ni inte att det ringer igen - den här gången hade jag inte hunnit sätt på ljudlöst... Piiiiiinsamt. Ja, ja sen var den tyst ett bra tag och jag hann läsa det jag skulle innan magen började vibrera och klaga på att den minsann inte alls var nöjd. Vet inte om det finns mer långdragna tillfällen än att handla mat när man är hungrig. Svårt att veta vad man ska köpa, man är ju sugen på allt. Till slut blev det i alla fall hederliga Pitepannkakor (hette det så?). Blodpudding. Mycket underskattad maträtt. Med vitkålssallad och hemmagjort lingonsylt. Mums och magen blev nöjd.Imorgon blir det vackra människor, flärd, god mat och Wienervals. Man lever aldrig så gott som när man är student heter det mellan tonfisk och nudlar.